misstyndero

Hej på er 

Länge sedna sen sist , mycket som hände innan jul och nyår samt i början av året . Jag förlorade tyvärr min kära farmor som alltid varit där , vilket tog riktigt hårt på mig och lusten till att utrycka mig och skriva av mig försvann riktigt mycket . Jag har begravt mig i träningen och jobbet för att ta mig igenom den biten , känner nu att jag äntligen vill bröja skirva igen om allt som sker och händer samt tankar.

 

Liten katch upp , som ni vet opererade jag axeln i November en omfattande acromium plastik ...var lite större än dom trodde så blev mer att fixa. Men åter igen på banan efter det och känner inga större problem så länge jag tränar smart !

Har Provat ett nytt kostupplägg av min team coah i en månad som ej helt passade mig så fortsätter vara coachad helt av Joseph Tkeie , mendans Maria blir mental och stöttpelar. 

Under dessa månader har jag fått många nya bekantskaper som förgyller min närvor riktigt mycket vilket glädjer mig då det itne varit en jätte lätt tid.

 

Efter min provtömming som jga gjord...ja då freakade min kropp ur gick upp 6 kg på en månad ökade i midjan 6 cm . För än man har varit där förstår man inte det pykiskt jobbiga med det , mitt humör var upp och ner och jag tappad mig själv. Fortsatte targgla på med träningen och kosten men allt kändes förgävligt helt enkel, många som ej vet om detta men så var det.

 

Efter en tur upp till fjällen och bortkoppling av allt började jag känna mig som mig själv och känna igen mina tankar igen. Jag är fullt medveten om att efter tömmingen på tävlingen kommer jag lägga på mig vatten osv , Men var inte beredd på de efter den provtömmimngen jag gjorde.  Jag tykcer än det är jobbigt att jag ej är tillbaka i den formen jag var i innan den månaden som var med nya schemat , det ger mig ångets många ggr men samtdigt vet jag att jag fortsätter kämpa och ge allt så kommer jag dit igen även om kroppen ej vill det än.

Jag känner mig många dagar som en vandrande vatten ballong och svullen men till detta bidrar stress och en tuff tid på jobbet . 

 

Men jag ser det ljusa i det med , jag kämpar för mig och det jag vill ! Ingen ide att stressa då det är 5 månader kvar till tävling , vi komemr hitta ett sätt där min kropp vill fungera igen och samla ihop sig . Men ja det är tufft lika tufft som jag visste det skulle bli , men de dagar som kommer då man bara känner att man ej vill äta är det bara tänka om . Nej det hjälper inte att sluta äta eller äta mindre , kroppen mår  inte bra av det och det är bara traggla på . SOm i början trodde Joseph var galen ...hur skule jag få i mig 300 gram kyckling/fisk/kött ??? Men nu nemas problemas !

 

När man känner sig osäker mår dåligt eller vad som , så måste man ta ett steg ut och tänka varför känner jag så här? vad gör jag för att ej må så här? 

Det viktiga är att inte låta det dåliga vinna över det bra ...alla kommer vi ha dalar och vissa får fler än andra men de som räknas är att vi tar oss ur dom men ibland även tillåter oss själva må dåligt en kort stund. Det låter knäppt men det är renande kan jag säga , att tillåta sig själv att inte alltid vara på topp.

Jag vill att vara "duktiga" tjejen men de håller inte i längden, du kan inte alltid vara fel fri . 

 

Som till idag jag känner mig svullen och vattnig och hemsk till viss del , Men vet att på fredag/lördag kommer kroppen gått ihop sig tack vare mer sömn och att kroppen fått stressa av .

Det låter kanske knäppt men midja kan öka 3 cm från måndag till fredag pga stressen och sedan lördag tillbaka till normalt. Det är de som är med i denna resa, du lär känns din kropp på underliga sätt . Du kommerinte alltid gilla det men det är något sjukt viktigt , även dina tankar lär du känna bättre vilket är ruggit skrämmande ibland ..haha 

 

Men acceptera dig själv dina tankar och din kropp , låt dig själv ta menatal pauser där du inte behöver tänka på allt . Sortera och kasta det du ej känner du vill ha kvar, ett beteende kan du själv ändra om du vill. Visst det är inte lätt men ingen annan kan ändra det åt dig i längden du måste själv vilja det !

 

12 dagar kvar till deff , nervöps,orolig,glad , förväntasfull och så mycket mer. Frågor som dyker upp "är jag redo för detta?" "komemr jag vara minst på scenen?" "Tänk om jag tycker det är så kul och aldrig vill sluta med de?" Ja ni förstår ju att allt snurrar på . 157 dagar till tävlingsdebuten .... pirrig nervös längtar så tills jag får visa mig på scenen och njuta !

 

 

Jag kan låta tveksam då ni läser denna text men det är jag inte , jag vet vad jag vill och allt som händer på vägen är en del av resan . Den är inte lätt och nej det kommer inte vara så här för alla men för mig är det så här. Jag ser det inte negativt utan berättar bara min väg och tankar ! saker kommer vara skit jobbiga men samtdiigt mycket roliga , jag tror det är en stor nyckel till det hela att våga se vad saker är . Det gör inte att du är negativ för det , utan bara du ar beredd då det inte känns på topp och kunna njuta av dina toppar .

 

/ Blivande Bodyfitness Tjej !